Jag älskar julen. Har alltid gjort det. Som liten firade jag jul med min familj, min mormor och morfar och mina kusiner. Vi var många runt julbordet. Kattor och hundar fick också julklappar. Minns när vi hos momor och morfar skulle dela ut julklapparna. Vi barn stojade och var uppspelta, kattor och hundar som gillade att pillra på julgranen. Mitt i allt detta satt morfar med jättehögt ljud på tv:n för att höra på julnygammalt med Bosse Larsson. Jag saknar det idag, att vara många. Samtidigt som jag kan tycka att det är skönt att inte ha så stojigt utan ägna sig åt god mat, prata och sedan öppna några paket. Som vuxen har jag alltid en konstig tomhetskänsla när julafton är över. Jaha, det var det. Vad är det jag väntat på då? Jag vet inte. Bara att jag saknar nåt...eller vad det nu är. Lustigt.
